Det där med julkalendrar!

När jag var liten tyckte jag att julkalendrar var bland det bästa med julen. Att räkna ner till julafton, att få vänta, ja det är härligt att få längta till något. Jag pysslade ofta ihop egna kalendrar genom att foga ihop två pappersark med varandra där jag ritat "luckor" på den ena och klippt ut luckor i den andra. Ett pill som sysselsatte mig en stund.

Ända sen jag har varit riktigt liten har jag hållit på och pysslat. Jag minns att jag, 9-10 år gammal fick tag i min farfars kontursåg. Farfar gjorde figurer i playwood, en slags 3D pussel. Någon dag ska jag lägga upp bilder på några riktigt riktigt fina dockmöbler han gjorde till mig när jag var liten. Jag hade hans gamla ritningar, såg och några sågblad och så satte jag igång. Jag blev faktiskt riktigt duktig på det. Men jag minns fortfarande när jag slant och sågade mig nästan ända in till benet i fingret. Ett riktigt krigarärr har jag på långfingret!

Men ja, julkalendrar ska inlägget behandla. Jag blir less när jag ser dagens leksakskalendrar med mera som ungarna måste ha. Härligt! 24 riktigt högkvalitativa leksaker! Eller inte....

När jag var två år fick jag en julkalender som kommer att följa med mig genom hela mitt liv! Min mamma sydde en vacker bonad i korsstyng. Ni ser den här uppe till höger. Den tog henne många timmar att sy. Den har inte 24 ringar som så många andra utan endast en. I den hängde mor en korg. Varje dag under december fick jag en liten chokladbit och varje advent fick jag ett litet paket. Det kunde innehålla vad som helst, t.ex. en liten porslinsängel som jag har kvar än idag. Vi brukade även få var sitt paket julaftons morgon. Alltid av det mer långvarigt underhållande slaget.

Om jag någon gång får barn så kommer även jag sy deras kalendrar. Jag har redan sytt till tre av mina syskonbarn. De ska vara söta och enkla som min och de ska få en liten korg var.....

Nej nu måste jag plugga isländska!

bless bless